Björnbärsjakten

Häromveckan hade mamma äntligen kommit underfund med hur den lånade bärsjalen skulle användas och vi skulle ut i skog och mark - eller i alla fall till björnbärssnåret. Målet var att plocka åtminstone så mycket som skulle räcka till en paj.

Det började idylliskt. Mamma gick med raska steg och jag njöt av den friska luften. Vi hittade ett ställe med gott om vackra bär. Där tog också det idylliska slut. Vi nästlade bokstavligen in oss bland brännässlor och björnbärskvistar, mammas tröja fastnade i en gren, det blev små hål i den när vi slet oss loss. (För att inte tala om mammas ben som rispades och myggen som bet - felklädd till tusen). Solen gassade, svetten lackades. Mitt i allt detta havererade bärselesystemet totalt och jag föll ihop som en säck potatis.

Som plåster på såren var vi ganska nöjda med skörden, skulle nog räcka till en paj, men det var inte lätt för mamma att bära både mig och hinken och på väg hem tappade hon den på marken och hälften åkte ut..

Historien kunde ha slutat där men det blev en paj till slut - som i sin tur satte igång brandlarmet (aj, aj för öronen). Hur det gick till överlämnar jag dock till er fantasi.