tisdag 12 juni 2012

Möbel-målning

Snart skall jag få ett eget rum! Det som förut var arbetsrum håller på att genomgå en förvandling. Till det bättre skall sägas. Förut stod där några bokhyllor utan speciellt mycket ordning, ett skrivbord med en olika grejer på och en massa pryttlar.

Pryttlar kanske du undrar vad det är. Det fick jag lära mig i förra veckan. En pryttel är en sak som inte har någon fast plats i huset. En kastrull vet var den bor, skorna har sin plats, skruvmejseln sin... Men så finns det de där grejerna som inte har någon egen plats. Småsaker som är för viktiga att slänga men föräldrarna inte vet var de skall lägga. Viktiga papper, små saker som knappar, plastploppar och annat av samma slag. Saker som inte alls förgyller ett rum och som har haft en tendens att samlas i arbetsrummet. Något det nu är slut med!

Hela familjen har jobbat. Först fick pappa ta bort alla sina böcker och se till att tråk-möblerna försvann. Sedan var det dags att fylla på med roliga möbler. Dessa skulle målas. Alla har hjälpt till med att slipa och förbereda. Även vi barn. När det sedan var dags att måla så var det dock bara en kvar som jobbade - mamma. Målningen blev förskjuten då målarbutiken fått fel på sin färgblandare så våra färgburkar hade några helt andra färger än vi beställt. Men nu målas det så det står härliga till!

Ser fram emot att snart få flytta "hemifrån", eller vad man nu säger när man flyttar ut från mamma och pappa. Just nu får jag inte vara inne och leka i rummet men den som väntar på något gott.





3 kommentarer:

  1. Väntar på efter-bilder :-) Eller så kommer jag och tittar i sommar.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Har ni en sorgens dag idag efter gårdagens nederlag? Ska bli kul att träffas imorgon när Efraim ska döpas! Kram på dig! /Sager

    SvaraRadera
  3. Maria, visst blir det efter-bilder. Idag kom tapeterna.. Men du får gärna komma och titta live också!

    Sager, skoj att ses på dopet. Och i morgon ses vi igen! Visst var det tråkigt att Sverige åkte ut, men de gjorde ett snyggt avslut i alla fall.

    Kram Rebecca

    SvaraRadera