Kort (r)apport

Det är lite ont om husdjur i vår familj. Ingen hund, ingen katt, ingen häst och ingen hamster. Har inte ens lyckats hitta någon liten dammråtta trots att jag flitigt kryper omkring och letar.

När man är i min ålder är det svårt att berätta i ord vad man vill. Men man kommer långt med kroppsspråk. Genom att krypa omkring på alla fyra, vifta med svansen (alltså blöjan), skälla lite ibland och hämta saker med munnen till husse och matte (alias pappa och mamma) försöker jag övertyga dem om att det vore trevligt med en liten vovve hemma. Får se om de förstår vinken.