Jag vill vara med där det händer. Verkligen. Jag är inte en liten bebis längre som "bara" bärs omkring på utan att ha något att säga till om. Jag har en egen, stark, obeveklig vilja som jag är väldigt tydlig med att visa. När jag inte får som jag vill skriker jag - för full hals. Det är av eller på, inga mellanlägen.
När Lydia hittar på saker vill jag vara med. När Lydia går ut vill jag inte vara kvar inne och titta genom fönstret. Jag skriker tills jag får min vilja fram, tills alla kläderna är på och jag är ute med henne i trädgården.
Annars är jag en glad skrutt.
 |
| Liten tjej, mycket vilja |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar