Livet i en låda

Jag har blivit så stor att jag fått en ny bilbarnsstol, en likadan som Lydia har. Det kanske inte är så jätteskoj, men vad som däremot är skoj är lådan som den kom med. Framförallt Lydia men även jag har haft mycket roligt med den må ni tro. Bara fantasin sätter gränser!

Vad döljer sig i lådan tro?

Tittut!

Bilder från Tången

Det var två veckor sedan vi var där, men vår härliga långhelg på Tången förtjänar några fler bilder. (Bättre sent än aldrig). Längtar tills sommaren då vi ska spendera mer tid där. Då kanske jag kan springa i vattenbrynet? Eller tulta runt litegrann åtminstone..

Jag vill vara med!

Jag vill vara med där det händer. Verkligen. Jag är inte en liten bebis längre som "bara" bärs omkring på utan att ha något att säga till om. Jag har en egen, stark, obeveklig vilja som jag är väldigt tydlig med att visa. När jag inte får som jag vill skriker jag - för full hals. Det är av eller på, inga mellanlägen.

När Lydia hittar på saker vill jag vara med. När Lydia går ut vill jag inte vara kvar inne och titta genom fönstret. Jag skriker tills jag får min vilja fram, tills alla kläderna är på och jag är ute med henne i trädgården.

Annars är jag en glad skrutt.

Liten tjej, mycket vilja

Swing it sister!

Parallell-lek

Idag har Lydia och jag haft jättekul ihop. Lek på morgonen, musiklek i Lyse, lek utomhus inklusive gungning, och ännu mera lek hemma. En rolig dag där jag däckade tidigare än vanligt efter att ha skippat eftermiddagsvilan.

Parallell-gung

Badsäsongen

Att bada ligger mig varmt om hjärtat. Inte så konstigt när man tillbringat nästan halva sitt liv i vatten i mammas mage. Men att badsäsongen skulle börja redan denna helgen trodde jag inte. Särskilt inte med tanke på att det snöade förra helgen.

På kvällen idag så gjorde vi ett strandhugg med hela familjen. Frimodigast i familjen var Lydia som glatt sprang omkring i vattenbrynet i sina nya stövlar. Finessen med dessa stövlar är att de är extra låga, något som... kanske inte är helt bra när man vill ut på djupt vatten. Så efter ett tag så var Lydia rejält blöt. Mamma och pappa undrade om hon inte började bli kall. "Det är nästan som jag simmar" svarade storasyster då glatt och obekymrat.

Försäsongsträning

Det kommer att bli mycket fotboll i sommar. I juni är det EM i Ukraina och Polen. Och i juli blir det säkert många spännande matcher med alla släktingar på Orust. Denna helg så gav storasyster mig lite extra inspiration då hon fått ett nytt set med en boll och fyra koner.

För min del är det bra att EM ligger innan jag skall börja spela själv. Dels för att man då kan lära sig taktiska knep av proffsen när man tittar på matcherna. Men framför allt för att det ger mig en extra månad till försäsongsträningen. Detta år handlar försäsongsträningen för min del inte bara handlar om kondition såsom brukligt är. I år är det även fokus på teknik. Och då menar jag inte bara överstegsfintar och klacksparkar, utan sådana saker som att kunna gå och springa, vilket jag hoppas göra till sommaren.

Bråttom bråttom

Det finns ett ord som jag hör ganska ofta: "Bråttom". Ofta har mamma eller pappa bråttom. Det kan vara att de skall till jobbet, någon aktivitet, gå till någon bekant eller åka med färjan. Oavsett vilket så blir det ofta bråttom på slutet.

Vi som är lite yngre i familjen är inte så bra på att ha bråttom. Däremot är vi ganska bra på att se och uppskatta saker som de vuxna ofta bara springer förbi. Som t ex att lukta på blommorna när man handlar. För varför skall allt vara så bråttom?

Som tur var rök utan eld

Idag var pappa nära att bränna ner farmor och farfars hus på Orust. Tillvägagångssättet var följande:
1. Pastavatten skulle sättas på.
2. Kastrullen placerades på en platta. Pappa vred på en annan platta.
3. På den påslagna plattan stod bottendelen till en vattenkokare. Ikopplad i väggen...
4. Pappa gick iväg för att spela boll med Lydia och mig. Mamma gick in i duschen.
5. En stund senare så kom pappa tillbaka. Då var delar av bottenplattan smält, plasten flöt omkring på plattan och huset var fyllt med rök. Som tur var hade inte plasten hunnit brinna eller smältning kommit till de elektriska delarna. Mamma var kvar i duschen, lyckligt ovetande om faran utanför dörren.

Det slutade ändå väldigt väl efter omständigheterna. Inget brann upp, spisen gick att rädda. Och förhoppningsvis har pappa lärt sig att vara lite noggrannare.

Så här nära de elektriska delarna var det.

Smält plast på spisen.

Kort (r)apport

Det är lite ont om husdjur i vår familj. Ingen hund, ingen katt, ingen häst och ingen hamster. Har inte ens lyckats hitta någon liten dammråtta trots att jag flitigt kryper omkring och letar.

När man är i min ålder är det svårt att berätta i ord vad man vill. Men man kommer långt med kroppsspråk. Genom att krypa omkring på alla fyra, vifta med svansen (alltså blöjan), skälla lite ibland och hämta saker med munnen till husse och matte (alias pappa och mamma) försöker jag övertyga dem om att det vore trevligt med en liten vovve hemma. Får se om de förstår vinken.

9 månader firades på Nordens ark

En prickig katt (fotograf Maria O)

Ser ni längst bort i trädet? Maria var snabb med kameran.. för den kunde hoppa ner (och upp igen)

För en månad sedan när jag blev åtta månader fick jag penicillin utskriven. Idag när jag blev nio månader har jag haft det betydligt bättre. Denna gång ordinerades jag inte medicin utan frisk luft - tillsammans med Maria O har Lydia, mamma och jag spenderat flera timmar på Nordens ark. Min enda anmärkning är att jag inte fick så mycket kryptid, i övrigt var det underbart.

Vi såg bland annat leoparder, världens snabbaste fågel pilgrimsfalken, skruvhornsgetter som klättrade i träd, nykläckta kycklingar och lamm på darrande ben. Vi åt lunch i Varghuset, där vi såg massor med vargar springa omkring med bara glas emellan. Att fika på Lantgården hann vi också med, att fika är ju halva grejen med utflykter.

Nytt för i år var en mycket sällsynt packåsna. Får ej klappas av obehöriga då den är utrustad med två sylvassa tänder. 

Diner with Wolves 

Birth of the Lambs 

Fika bör man annars dör man

9 månader inne, 9 månader ute

Nu har även jag passerat den magiska (?) gränsen mellan tid i magen och tid utanför. Jag har funnit mig väl tillrätta och är en glad liten tjej som tycker om livet.

Jag kan stolt meddela att jag kan ta mig upp till stående med hjälp av möbler (helt upprätt), jag kan ta ett eller två darriga steg längs dessa, jag kan gå behjälpligt med gåvagn, jag kan säga ma-ma och pa-pa, jag kan stoppa små ärtor och majskorn i munnen. Och jag kan charma, det är min specialitet.

Påskkärringar

I morse skickade vi iväg en liten påskkärring till förskolan. Jag var inte sen att haka på här hemma, även om det är lite i förskott.. Prickar och läppstift spar jag dock till nästa år.

Påskfint

Det är stilla veckan nu (hur stilla den nu blir hos barnfamiljer). Påsken närmar sig och här hemma har Lydia och mamma målat påskteckningar och ägg. Gula tulpaner och påskliljor höjer också påskstämningen, liksom några prydda kvistar. Idag kom mamma hem med tre påskägg från en tur till Torp, vi hade ett sedan tidigare. I egenskap av storasyster fick Lydia chansen att välja ägg till sig själv och övriga familjemedlemmar. Jag fick ett blått med kycklingar på, jättefint. Pappa fick ett rosa och mamma ett turkost. Själv valde Lydia ett grönt med prickar på. Mamma och pappa ifrågasatte hennes val, det gröna ägget var nämligen det minsta. De tyckte inte det var så strategisk med tanke på att det på påskafton ska fyllas med något gott. Men hon stod på sig. Vi får se om hon valde rätt.. det är ju tydligen tuppen som värper till påsk.

Syskonkärlek

Blåsippor ute i backarna står

I lördags gjorde vi en utflykt till Vägeröds dalar på Skaftö. Där mötte vi upp familjen Jonsved och tog en liten promenad för att titta på blåsippor. Vi hade picknick, men pappa som var matsäcksansvarig hade inte tänkt på mat till mig, han har inte riktigt vant sig vid att jag numera äter annat än bara flytande föda. Lite fågelmat kunde de dock skrapa ihop (smulor) så jag var nöjd och glad.

Tiden är förbi..

..då jag bara snällt ligger och sover i vagnen under våra utflykter. Jag vill också vara med och äta sand, tugga på snäckor och känna vinden i ansiktet. Det var vackert i Fiskebäck idag med skinande sol, men det var kalla vindar.

På kvällen värmde vi oss i kyrkan där vi fick se barnens fina påskspel.

Utsikt från vagnen. Fint, men jag vill inte bara titta..

Här ser jag ännu bättre! 

Roligt att få vara med och leka!