..klarade jag galant. Jag kan ta emot en leksak och flytta den från den ena handen till den andra. När jag sedan tappar den i golvet tittar jag efter den och undrar vart den tog vägen. Ligger jag på rygg och doktorn (eller någon annan för den delen) tar mig i händerna kan jag dra mig upp till sittande. Och så låter mitt hjärta fin-fint. Jag fick en OK-stämpel i rumpan helt enkelt när jag var på BVC i onsdags. Tyngre och längre hade jag också blivit förstås.
Som bonus för att jag skulle träffa läkaren kom farmor och farfar på besök. De passade Lydia när mamma och jag var på BVC men jag hann träffa dem både innan och efter - de sov till och med över till torsdagen! Hurra säger jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar