Årskrönikan - privat

Januari:

Mitt livs första nyår firades på Hökvägen i Lysekil. Jag låg tryggt i mammas mage och var ca 7-10 cm lång och vägde troligtvis ca 40 gram. Det kallas för graviditetsvecka tretton. Men underskatta mig inte bara för min ringa kroppsvikt. Redan då slog mitt hjärta, jag hade naglar på både händer och tår, jag kunde klia mig, suga på tummen och sträcka ut armar och huvud. Ute var det rejäl vinter även nere i södra Sverige. Ja det var t o m så att det var mer snö i söder än i stora delar av Norrland. Och halt blev det när det någon gång ändå gick över nollan och regnade - då blev allt som en stor skridskobana. När jag (i mammas mage) var på bröllop i Göteborg den 8 januari - mitt livs första bröllop - så kunde man inte köra upp bilen för gatorna utan vi fick gå/halka oss fram sista biten.
Sista dagen i månaden fick mamma och pappa se mig för första gången då vi var på ultraljud. Är ingen medicinsk expert men nog var det lite konstigt att förlossning och psykiatri hängde ihop. Men men, oavsett vilket så fick mina föräldrar bevis på att jag inte var något hjärnspöke utan en alldeles riktig familjemedlem.

Februari:

Vi månadens början kunde jag för första gången mäta min vikt i hg, inte bara i gram. Vägde ca ett hekto när månaden började och var ca 14-16 cm lång. Nu började jag producera underhudsfett. Mängden var inte så stor - hade kanske ca 0,5 gram - men denna färdighet skulle jag utveckla allt mer under tiden i mammas mage. När jag sedan föddes var ungefär 2 400 gram av min vikt just fett, vilket är nödvändigt för att vi små skall kunna överleva utanför magen. Så inga lätt-produkter för min del om jag får be.
Gjorde min andra utlandsresa (den första gick till Egypten i november) - vi var på fjällsemester i Haukeli i Norge och hälsade på Randi, en vän till familjen. Var en superhärlig vecka även för en som mest upplevde allt i en bubbla. Men tro inte att vi bebisar inte känner av om våra mammor är harmoniska...

Mars:

Nu hade jag hunnit bli ca 18 cm och kanske så vägde jag ca 300 gram när februari blev till mars. Tänk att man kan tredubbla sin vikt på en månad! Men det var inte bara i det yttre jag växte. Nu växte mina inre organ i rask takt. Matsmältningssystemet började komma igång och jag började svälja fostervatten. Dels för att kunna ta upp vatten och socker men också för att träna mig inför livet utanför magen. Inte dags än på ett tag att komma ut men försäsongsträningen är viktig.

April:

Pappa åkte söderut...

...medan mamma och jag åkte norrut

Gjorde min andra resa norrut till Luleå tillsammans med mamma och Lydia i två veckor innan och över påsk. Pappa däremot åkte åt andra hållet - ända ner till Tanzania. Som en liten anekdot kan nämnas att det var en extremt sen påsk. Så här sent kommer inte påsk att firas förrän år 2038 nästa gång, och därefter år 2095.
När det gällde min utveckling låg jag inte på latsidan. Vikten hade nu ökat till ca 700 gram vid månadens början och mammas mage började bli stor. Under denna månad så sprängde jag en-kilos-vallen.

Maj:

Nu började det bli trångt inne i magen. Kunde fortfarande slå kullerbyttor när månaden började men mot slutet av månaden så hade jag lagt mig med huvudet neråt, en förberedelse på den långa resan på 50 cm. Utanför magen började det bli vår. Var bl a på Kosläpp i Dingle (rekommenderas, skall nog tillbaka dit nästa år).
Var på bröllop i Trädgårdsföreningen, hälsade på Maria Olsson för första men inte sista gången och njöt av att våren blev varmare och varmare. Mamma däremot var inte lika förtjust i värmen, men men.

Juni:

Nu var det väntans tider. Jag hade färdigutvecklat alla organ i början av månaden och en sak återstod - att lägga på mig lite hull. Mina föräldrar hade ingen aning om att jag är en naturtalang på detta område. Bra att ha när man skall komma ut i en hård och kall värld. Fast speciellt kallt var det inte utomhus, det var många varma sommardagar och mammas vikt steg som en raket när hon samlade på sig en massa vatten. Firade midsommar i Brålanda och vilade upp mig inför vad som komma skulle.

Juli:

Den 4 juli började semestern för föräldrarna. Den 5 juli tyckte jag det var dags att komma. De hade egentligen tänkt att åka till Torp för att handla men efter ha börjat göra det tydligt för mamma att detta var Dagen med stort D så styrdes kursen istället mot Göteborg och Mölndal. Klockan 23:48 så fick jag för första gången se dagens ljus - eller vad man nu säger nattetid. Ut kom en liten flicka som mina föräldrar inte riktigt visste namnet på direkt. Men innan vi lämnade BB så hade vi pratat ihop oss - mina namn är Rebecca Sara Elisabeth.  Och för er alla som gillar siffror: Jag var 50 cm lång och vägde 3810 gram.

Augusti:

Månaden inleddes med ett besök på BVC. Och huj vad jag växte - 6 cm och 1 kg på drygt tre veckor. Skulle jag fortsätta i samma takt skulle jag vara längre än både mamma och pappa redan till jul nästa år. Efter några veckor hemma i Lysekil var det dags att åka till Orust och sommarstället på Tången. Sol, bad och strand.

September:

I september kom vändningen - från mage till rygg. Växten fortsatte men om än i mer normal takt. Var en fin höstmånad med många utflykter. Den kanske mest oväntade var när mina föräldrar tog med mig på "Bondens dag". Nog för att vi har en tomt, men att kalla vår trädgård för en åker är nog att tänja lite väl mycket på det svenska språket.

Oktober:

Denna månad blev det dop. Det innebar i sin tur att jag fick börja stifta bekantskap med släkten från norr. Först kom morbror Martin med mina kusiner Knut och Tova. Sedan kom mormor och morfar samt Mirjam, min äldsta kusin. Och till slut kom en massa andra människor när den stora dagen väl var kommen den 23 oktober.

November:

Dagen var nästan kommen - nu började adventstiden i väntan på att dagen skulle komma. Men någon vinter såg vi inte spåren av, det var den mildaste hösten på 128 år. Inte för att jag minns de tidigare 127 men någon som var lite äldre än mig sade att så var fallet. Vände mig från  rygg till mage (i bebiskretsar känt som "den svåra vändningen") och började även förflytta mig. Tyvärr kom jag inte framåt utan bara bakåt. Men ibland är det ett steg framåt att dra sig bakåt.

December:

Min första jul firades i Lysekil. Det var mamma, pappa, Lydia och jag. Och så kom tomten och hälsade på.  Julbordet blev min matdebut. Undvek dock både sillen och skinkan utan höll mig till potatisen. Mums. Året avslutades med en resa till Luleå. Lyckades nästan vara med på tolvslaget men somnade en kvart innan. När jag låg där på min kudde och tänkte tillbaka på året kan jag ändå (lite nöjt) konstatera att jag har tagit många viktiga steg: Från vattenvarelse till luft, från att ca 40 gram till ca 8000 gram, från mat via navel till att äta potatis. Undrar vad nästa år kommer att bjuda på...