Traditionsbrytare

När jag låg i mammas mage trodde alla att jag var en pojke. Mamma och pappa trodde det. Mammas kusin Sara trodde det och sa ödmjukt men bestämt att hon brukar ha rätt när det gäller sådant. Farmor stickade en blå mössa till sitt stundande barnbarn. Dessutom så har både mammas och pappas syskon en tradition att först få en flicka och sedan pojke som andra barn. (Mammas sida: Mirjam - Emanuel, Hanna - Jonatan, Tova - Knut. Pappas sida: Ida - Nils).

Utöver detta var mamma sugen på citrus när hon väntade Lydia och mjölk när hon väntade mig och min puls var lägre än Lydias i magen. Det kunde ju tyda på att det var ett annat kön denna gång.

Så när jag mötte världens ljus slog jag alla med häpnad. Mamma och pappa fick bråttom att komma på vad jag skulle heta - de hade bara kommit på pojknamn. Jag var en traditionsbrytare i släkten, jag kan alltså ses som en som banar väg för andra. Som inte väjer för att göra annorlunda än vad som anses vara normen. Och dessutom gillar jag blått, vem har gett bebispojkar ensamrätt till den fina färgen babyblå? Se bara hur fin jag är i mössan farmor stickat till mig, ihop med en blå kofta som har betydligt äldre anor.