En månad ung är jag rätt stark i nacken, kan lyfta och vrida på huvudet. Tycker det är helt okej att ligga på magen och träna. Jag ler, har gjort det en tid tillbaka, vet inte om jag gör det för att jag möts av leende ansikten eller om jag är glad på riktigt. Snart kanske mamma eller pappa lyckas fånga det på bild så ni får se med egna ögon (om ni inte har chansen att träffa mig förstås - ännu bättre!).
Jag växer så det knakar, tydligen utsöndras tillväxthormoner när jag sover och det förklarar ju saken – för jag sover ofta och gärna.
Min första månad utanför magen har varit händelserik och bra. Har träffat många snälla människor. Ser fram emot fler månader med nytt innehåll och nya framsteg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar