Nej, det är inte..

.. en bild hämtad ur en skräckfilm. Det är bara en bild på när mina föräldrar försökte föreviga mitt fotavtryck förra torsdagen.

Inskolning

Nej, det är inte jag som ska skolas in på förskola. Det hade varit i tidigaste laget. Jag skolas fortfarande in i livet utanför magen här hemma. Men Lydia skolas in, det började för en vecka sedan. Det har gått jättebra, men idag är hon hemma snuvig och hostig. Jag var med lite grann i torsdags förra veckan och inspekterade, ville ju se hur hon har det. Fin-fint verkar det, kommer dock att sakna henne de 15h hon är borta i veckan.

När hon är borta har mamma och jag lite tid till att gå på babyrytmik, babysim, babycafe och bara ta det lite lugnt. En och annan promenad lär det också bli, som här på bilden ifrån förra veckan. Det var varmt och skönt och jag fick åka i "öppen vagn". Annars har det regnat och åskat mycket den senaste tiden. Ganska mysigt med regnet som smattrar mot rutorna..

Babygym och babymassage

Idag öppnar ett nytt gym i Lysekil, Sportlife. Min veckopeng räcker dock inte till ett träningskort där, men jag deppar inte ihop för det - ett babygym har nämligen burits ned från vinden här hemma. De senaste dagarna har jag tränat flitigt i denna och ler förtjust mot de roliga figurerna som hänger i den.

Igår åkte mamma och jag till BVC, inte för att mäta och väga mig som vi brukar, utan för att jag skulle masseras. Fick prova på allt från indisk mjölkning till rumpavslappning. Det var bara en bebbe till där förutom jag, de andra hade nog missat att det hade börjat. Men vi ska bara vara fyra-fem bebisar totalt så det blir ett ganska litet gäng. Mysigt var det, jag jollrade och njöt, denna gång var det benen som fick sig en omgång. Fem måndagar ska vi träffas får se vad vi får prova härnäst.

Stark

Se vad bra jag är på att lyfta huvudet. Jag är även bra på att fixera blicken, jollra lite kan jag också. Det är vad jag skulle skriva i mitt CV just nu, utöver att jag är en go och glad prick. Fler färdigheter lär ni få se framöver.

Flickor efterlyses till framtida fotbollslag

Just nu verkar det bara födas pojkar. I alla fall i Lysekil. I alla fall i vår bekantskapskrets (5 pojkar av 5 möjliga är vi uppe i hittills). Men ändå. Inget ont om pojkar, absolut inte, men lite skoj hade det ju varit med i alla fall en till tjej. Mitt hopp står nu till Amandas och Elliots mammor som väntar smått i november, men även där verkar de tro på killar. Hallå, vilka ska jag spela i Lysekils F-11 fotbollslag med?

I tisdags förra veckan träffade jag för övrigt Tim och Vincent, två av grabbarna. Vi var i Pinnevik, soligt och blåsigt på samma gång. Lydia sprang omkring med sina kompisar, jag sov - hela tiden. Tror jag kommer få lite mer utbyte av kompisträffarna längre fram, när sovintresset avtar.

Systrar

Att dela vardagen med Lydia

Jag har i efterhand förstått att jag föddes in i semestertider. Att vara tillsammans dygnet runt hela familjen hör visst inte till det normala, även om det för min del gärna hade fått vara så.

Förra veckan kom vardagen in i mitt liv, för förra veckan började pappa jobba. Att vara hemma i vårt hus hör till vardagen. Att göra lite utflykter hör till vardagen. Att vara med Lydia hör till vardagen. Vi brukar leka, busa, gosa. Hon läser för mig, kramar mig, pussar mig, gungar mig (när jag är i babysittern) och hjälper mig att träna på att lyfta huvudet. Här är lite bilder från vår vardag.

Den som väntar på något gott

Länge har det talats om att det skall bli en färjelinje mellan Lysekil och någon hamn i Norge. Med länge menar jag inte bara länge ur mitt perspektiv på knappt 50 dagar utan många år. Ibland har det varit nära att komma igång, ibland har det legat lite lågt. Planer och mark finns för området i hamnen som skall bli ett kaj- och shoppingområde. Och så igår så kom det plötsligt en stor färja hit, Stena Baltica. Ryktet gick, nu var det snart dags. Dessutom hade hamnen tidigare i veckan gått ut med att Byggmax nordiska centrallager hamnar här i Lysekil och att hamnen efter flera svåra år nu var på gång igen. Och att fler goda nyheter var på gång. Så jag började tänka att det kanske snart skulle kunna bli en resa till Norge för mig.

Men... Riktigt så bra var det inte. Tydligen hade Stena en färja över för tillfället som skall säljas eller hyras ut. I väntan på det hamnade den i Lysekil. Roligare än så var det inte. Hoppas att de hyr ut den till någon som vill börja köra mellan Lysekil och Norge.

Foto: Johannes Jönsson

Foto: Johannes Jönsson

Gäster och främlingar..

..är vi på denna jord.

Och för mig har (hittills) alla gäster vi fått varit främlingar. Till en början. Men så fort jag lär känna dem tycker jag om dem.

Som de gäster vi haft veckan som gått:
* Jeanette och Magnus kom från Göteborg och hälsade på - om jag ska bygga hus någon gång i framtiden ska jag fråga dem om hjälp. De har nämligen byggt ett hus själva helt från grunden. Undra om de är lika bra på sandslott?
* Snart fem månader gamla Alice kom också från Göteborg och hälsade på. Vilken liten solstråle! Ett riktigt charmtroll och en liten kopia av sin pappa Mattias. Mamma heter Madeleine. (Madeleine hade sytt ett jättefint hårband till mig ni ska få se mig i när mitt huvud blivit lite större).
* Astrid och Sebastian tittade förbi en förmiddag. Dans eller tennis, det är frågan? Det var deras specialiteter i alla fall. Kan vara bra att redan börja fundera på vad jag ska pyssla med när jag kan börja gå. Vid sidan om fotboll förstås..

Första parkett

Vardagen har sina små guldkorn. Fick idag sitta på första parkett inne på "Hökvägen 26 arena" (eller vad man nu kallar vår lilla gräsplätt till tomt). Förutsättningarna för fotboll var perfekta: Sol, en stilla eftermiddagsbris, perfekt temperatur och skugga för oss åskådare. Var bara att luta sig tillbaka i VIP-stolen och njuta av storasysters skönlir.

50-årsfest

Igår var jag på 50-års fest. Ger en liten flicka som mig perspektiv, jag är ju inte ens 50 dagar gammal (om man nu inte räknar med de 40 veckor jag var i magen, vilka av någon konstig anledning inte verkar räknas). Var en överraskningsfest för Stanley Larsson som enligt uppgifter skall vara svår-överraskad. Men lite förvånad såg han allt ut. Och glad. Var massor med god mat, trevliga människor och underhållning.

Baby not included

I måndags kom den - vagnen som fullbordade familjens barnvagnspark, familjens fjärde. Inte helt utan spänning så åkte pappa och Lydia iväg och hämtade paketet som vägde rejäla 22 kg. Hem kom de med ett paket försett med en stor dekal på sidan: Baby not included. Tur det, för att få plats tre i vagnen hade blivit trångt.

Ni kanske undrar varför vi behöver ytterligare en barnvagn när vi redan har tre vagnar på två barn. Matematik är inte alltid så enkelt som man skulle kunna tro. Ta t ex följande formel:
1 barn = 1 vagn
2 barn = 4 vagnar
Verkar ologiskt kan tyckas. Tjejer i min ålder brukar inte ägna sig åt algebra, men med lite hjälp från min föräldrar så inser jag att formeln alltså är:
x^2 barn = y barnvagnar
Här står x för antalet barn och y för antalet barnvagnar i familjen.

Hur går det till? Jo, ungefär så här:
När Lydia var enda barnet och en liten baby hade hon en egen vagn. Enkelt att förstå.
Nu har Lydia en egen vagn och jag en egen vagn (Lydias gamla). Två vagnar. Men Lydia har även fått en dockvagn. Tre vagnar. Och för några dagar sedan kom alltså den fjärde som gör att vi båda kan åka även om bara en förälder är med. Och så här ser den ut...

Björnbärsjakten

Häromveckan hade mamma äntligen kommit underfund med hur den lånade bärsjalen skulle användas och vi skulle ut i skog och mark - eller i alla fall till björnbärssnåret. Målet var att plocka åtminstone så mycket som skulle räcka till en paj.

Det började idylliskt. Mamma gick med raska steg och jag njöt av den friska luften. Vi hittade ett ställe med gott om vackra bär. Där tog också det idylliska slut. Vi nästlade bokstavligen in oss bland brännässlor och björnbärskvistar, mammas tröja fastnade i en gren, det blev små hål i den när vi slet oss loss. (För att inte tala om mammas ben som rispades och myggen som bet - felklädd till tusen). Solen gassade, svetten lackades. Mitt i allt detta havererade bärselesystemet totalt och jag föll ihop som en säck potatis.

Som plåster på såren var vi ganska nöjda med skörden, skulle nog räcka till en paj, men det var inte lätt för mamma att bära både mig och hinken och på väg hem tappade hon den på marken och hälften åkte ut..

Historien kunde ha slutat där men det blev en paj till slut - som i sin tur satte igång brandlarmet (aj, aj för öronen). Hur det gick till överlämnar jag dock till er fantasi.

Om djur och bebisar

På BVC idag visade det sig att jag slagit av lite på takten. Eller snarare att jag börjar följa en kurva istället för bara spikrakt uppåt. Kanske har det att göra med att jag sover mindre och mindre, för som jag skrivit tidigare är det ju när man sover som man växer.

Det är lite märkligt det där, annars kan man ju tänka sig att ju större man blir desto mer behöver man sova. Men för oss bebisar och i djurvärlden är det precis tvärtom. Visste ni till exempel att en elefant bara sover tre timmar om dygnet? Medan den lilla fladdermusen i princip sover dygnet runt?

Utöver storleken (läs vikten) är det också vad djuren äter som påverkar hur mycket de sover. Rovdjur äter snabbt och effektivt och kan därför unna sig att sova mer än växtätare som tuggar och tuggar för att få i sig tillräckligt. Tur då att vi bebisar inte är köttätare, för då hade ni inte fått träffa oss en vaken stund.

Nåja, detta var några tankar från en vetgirig liten bebis. 58cm lång och 5,5kg lätt.

Bröllopsfin

Igår var jag på mitt fjärde bröllop. Eftersom jag inte ens är sex veckor kanske ni tror att jag inte gjort annat än gått på bröllop sedan jag föddes. Men det ni då inte tänker på är att jag tidigare varit med i mammas mage.

Däremot var det mitt livs första bröllop som jag såg med egna ögon. Och vilket bröllop! Vilken vigsel, vilken fest! Det var underbart vackert väder, vigseln var utomhus i Lyse kyrkoruin, och brudparet var strålande vackra. Och jag, jag var inte så pjåkig jag heller.

Lydia var med på vigseln, sedan åkte hon hem till familjen Larsson.

Karin och David alldeles nygifta! 

Borta bra men hemma bäst

Det var med lite vemod vi lämnade Tången idag. Det goda vädret hade återvänt och det var en finfin sensommardag. Lagom varmt på dagen, skön kvällsvärme och nästan spegelblank yta på havet som inbjuder till bad. Dessutom så var nu åter farmor tillbaka igen efter några dagar i Göteborg.

Gungorna plockades ner, stugan städades, kylen tömdes och grillen placerades i förrådet. Klockan hann bli rätt mycket. Till slut var det dags att säga hej då till alla och vi begav oss hemåt mot Lysekil. Väl hemma var det dock inte så tokigt. Lydia som i bilen hem saknade Tången blev glad över att återse hemmet och vi fick ha kvällsmys tillsammans i mammas och pappas säng. Sedan somnade vi i våra respektive sängar - Lydia i sin och jag i min. Kändes bra. Kändes hemma.

Perfect match

En grön, en röd. Men ändå lika. Idag matchade storasyster och jag varandra perfekt.

Farfar och jag

Farmor och Lydia

Höstkänslor

För en vecka sedan var det tokvarmt och massor av folk här på Tången. En vecka senare känns det som att hösten har kommit och att vi är ensamma kvar. Stugorna står tomma och det blåser kalla vindar. Att det kan svänga så fort!

Men även sensommaren (höst är väl lite drastiskt att kalla det, enligt utsago brukar den väl infinna sig först i september/oktober?) och lugnet har sin charm. Efter en intensiv och varm första vecka här på Tången med många nya ansikten är det skönt med några dagar i stillhet. Farfar är kvar och vi umgås varje dag (farmor åkte till Göteborg i tisdags men kommer tillbaka i morgon igen).

I tisdags hälsade Maria Olsson på, Lydia, pappa och hon tog ett kvällsdopp. Mamma och jag var badkrukor. (Men jag tog faktiskt också ett dopp den kvällen, dock i en balja).

Rundtur

Igår tog vi en rundtur. Bokstavligt talat. Vi åkte till Lyrön och ett mysigt litet fiskeställe längst ut på ön. Skulle man ta båten är det bara någon distansminut från Tången där vi är (knappt två km alltså) men tar man bilen så blir det drygt två mil och en färja. Och den vägen tog vi.

Vädret var äkta bohusländskt kustväder: Friskt, blött och grått. Andra skulle kalla det skitväder, men här ute kallar vi det friskt väder. Den lokala "väderstationen" visade bra väder men detta enbart p g a att vädret var så dåligt så man var tvungen att stänga dörren som den satt på så den visade innevädret istället. Är något speciellt med att sitta längst ut i kustbandet där vägen slutar, blicka ut över havet och höra regnet piska mot väggarna som man sitter kurade mot. Särskilt när man kan göra det med en baguette med nyfångade skaldjur tillsammans med familjen. Själv så avstod jag från att äta alls.

Färdvägen med bil markerad på kartan. Båtvägen ser ni själva...