Tittut

En klassisk lek att leka med bebisar är tittut. Om någon mot förmodan inte känner till den går det ut på att den vuxna gömmer sig genom att ducka under skötbordet, hålla upp en handduk eller något liknande. Några sekunder senare tittar personen fram och säger "tittut". Och då skrattar bebisen oftast. Den lite mer djupgående psykologiska analysen är att barnet i denna lek övar sig i att bli medveten om att en person existerar även om man inte ser honom/henne. Skrattet kommer av att man blir överraskad av att personen "plötsligt existerar igen".

Pappa lekte denna lek med mig genom att hålla upp en blöja (oanvänd) framför mitt ansikte och sedan ta bort den för att säga tittut. Några timmar senare lekte vi på Lydias rum och pappa hade då en blöja i handen (även denna gång oanvänd) när han låg på golvet. Då fick jag en idé...

Jag tjöt till av glädje, tog blöjan och höll upp den framför pappas ögon för att sedan ta bort den och säga något som liknade tittut. Detta gjorde jag gång på gång på gång och tyckte det var superroligt. Pappa också. Undrar om han också har lite svårt att förstå att människor som inte syns ändå finns.