Vår trädgård

I vår trädgård kan man ljumma sommarkvällar..

..läsa bok








..krypa (och springa för den som så önskar)

..klättra

..fika

..leka med vatten

Och inte minst spela fotboll. Och en massa annat.

Den är inte stor. Men för en liten bebis har den allt man kan önska.

Min midsommarafton

För andra året i rad firade jag midsommar hos Johan, Veronica och Matilda i Brålanda. Förra året var jag dock i mammas mage, detta året var det Veronicas tur att ha en bebis i magen. Spännande att se vad det är för en!

Vi var åtta vuxna och tre (fyra) barn som firade tillsammans - det var verkligen urmysigt. Midsommarlunchen i det gröna med vackra rapsfält som inramning, det är inte tokigt alls det. Stora grönområden utan risk för bilar, stor sandlåda och gunga i träd är allt vad en bebis kan önska sig. Lite jordgubbar på det och dagen är fulländad.

Min första krans fick en liten tvist tack vare Lydia, som hittade en STOR blomma i trädgården. Men det var inte många sekunder jag ville ha den på huvudet, snarare handlade det om hundradelar, så den som ville fånga en bild fick vara snabb.

Sent på kvällen tog mamma en promenad med mig i vagnen, jag somnade gott i min sovsäck efter en toppendag.

Nyanlända

Matilda är jättebra på att gå - men hon kan krypa också!

Lydia med sitt bidrag till min krans

Nattning - men fortfarande ljust

Snart...

...är mitt nya rum klart. Dags att flytta hemifrån, eller i alla fall några meter bort från föräldrarnas sovrum och in i ett eget rum.

Spanar in min nya tapet

Brun utan sol

Solen lyser än så länge med sin frånvaro denna sommar. Men misströsta inte om huden är blek och du tycker att "brun utan sol"-kräm känns konstlat. Det finns bra, barnvänliga och ekologiska alternativ. Har själv upptäckt att "Pasta Bolognese" och den ger precis samma effekt. Kostar en dryg tia och finns i en butik nära dig.

Kladdigt är kul

Härligt med sommar och värme när jag kan sitta utan kläder och kladda med maten bäst jag vill. Och sedan ta ett bad i altanen. Sedan var det väl snarare så att badvattnet blev mer smutsigt än vad jag blev ren..

En egenhet jag har..

..är att strö saker efter mig när jag åker vagn. Allra helst mössan eller solhättan, för de är jag gärna utan. Den som kör får därför vara lite observant om han eller hon vill ha med sig lika mycket hem som när vi gick. En mössa de är extra måna om att inte den ska komma bort är prinsesstårtemössan farmor stickade till Lydia för cirka två år sedan. Om någon av er råkar hitta den vid en vägkant någonstans, någon gång, blir vi glada om ni hör av er. (Än så länge är den dock i vår ägo).

På en strand nära oss

Bilder från i tisdags, lek på stranden med Lydias och mitt kompisgäng. Jag stoppade precis allt i munnen.. det mesta var knastrigt och hårt men om jag inte provar vet jag ju inte vad jag kanske missar!

Lydia är modigare än mamma..

En korkskruv på besök i Göteborg

Lördag till måndag har vi varit hos farmor och farfar i Göteborg. Pappa var med på lördagen men tog bussen till Lysekil på lördagskvällen. (På söndagen åkte han bort och kom hem idag, torsdag, till Lysekil igen).

Mamma, Lydia och jag gick på dop i Fässbergs kyrka på söndagen - lille Efraim skulle döpas. Extra intressant att höra om namnvalet på tårtkalaset efteråt då modern har doktorerat i namngivning som social markör.

Annars var det mys som gällde. Farmor kallade mig korkskruv då det är ett riktigt aber att få på mig blöja och kläder. Det är ett av mina epitet.

Jag var gladare än så här på dopet, jag lovar. Här i lekrummet i församlingshemmet. 

Så här äter man tydligen en spettekaka

Tillbaka hos farfar och farmor efter dopet

Lydia och jag i farfars famn - jag sökte mig ofta till den

Röe gård och Nordens ark

När det inte längre är musiklek eller babycafé på tisdagar och torsdagar tar vi det i egna händer och träffas ändå, mina polare och jag. Två tisdagar i rad har vi varit på Nordens ark och två torsdagar i rad på Röe gård. I tisdags varierade vi med ett strandhugg istället.

I sandlådan på Röe gård

I sandlådan på Lantgården

Vildhäst med föl

Möbel-målning

Snart skall jag få ett eget rum! Det som förut var arbetsrum håller på att genomgå en förvandling. Till det bättre skall sägas. Förut stod där några bokhyllor utan speciellt mycket ordning, ett skrivbord med en olika grejer på och en massa pryttlar.

Pryttlar kanske du undrar vad det är. Det fick jag lära mig i förra veckan. En pryttel är en sak som inte har någon fast plats i huset. En kastrull vet var den bor, skorna har sin plats, skruvmejseln sin... Men så finns det de där grejerna som inte har någon egen plats. Småsaker som är för viktiga att slänga men föräldrarna inte vet var de skall lägga. Viktiga papper, små saker som knappar, plastploppar och annat av samma slag. Saker som inte alls förgyller ett rum och som har haft en tendens att samlas i arbetsrummet. Något det nu är slut med!

Hela familjen har jobbat. Först fick pappa ta bort alla sina böcker och se till att tråk-möblerna försvann. Sedan var det dags att fylla på med roliga möbler. Dessa skulle målas. Alla har hjälpt till med att slipa och förbereda. Även vi barn. När det sedan var dags att måla så var det dock bara en kvar som jobbade - mamma. Målningen blev förskjuten då målarbutiken fått fel på sin färgblandare så våra färgburkar hade några helt andra färger än vi beställt. Men nu målas det så det står härliga till!

Ser fram emot att snart få flytta "hemifrån", eller vad man nu säger när man flyttar ut från mamma och pappa. Just nu får jag inte vara inne och leka i rummet men den som väntar på något gott.

Fotboll och förhoppningar

Nu är fotbolls-EM igång. Det har legat en spänd förväntan över det Wallinska hemmet. Och jag har inte varit sen att haka på. Igår stod jag och försökte hej fram spelarna på TV (innan mina föräldrar plockade bort mig och lade mig). När jag vaknade på tisdagsmorgonen var det förväntansfulla stämningen borta och istället låg det något tungt i luften. Anledningen hette visst Ukraina. Ukraina är tydligen inte någon sjukdom utan ett land som Sverige förlorade mot igår. Och nu ser det mörkt ut sägs det.

Nåväl, det dröjer väl några år till innan jag kan åka iväg och följa mästerskapen på plats. Bra att de sparar formtoppen lite...

Studiebesök

Halkar efter lite ibland här på bloggen och ni som är trogna läsare har kanske märkt att jag ofta skriver liksom i sjok. Nu så vill jag berätta att jag för en vecka sedan var på studiebesök på den förskola jag kanske ska gå på om något år. Känns väldigt avlägset just nu men ändå roligt att se vad som kanske väntar.

Mamma och pappa var också med, och så Lydia förstås, liksom de andra barnen på Hummerns grupp med sina syskon och föräldrar. Barnen hade vernissage av vad de gjort under året. Temat var vatten. Det var massor med olika saker som hade gjorts. Trodde barnarbete var förbjudet men det verkar trots allt ganska roligt. Sedan var det sångstund innan alla barnen sprang runt och lekte med varandra.

Jo, nog kan det bli bra där. Men ett tag till får det vänta. Först skall det bli föräldraledighet med pappa. Fast å andra sidan... Då kanske det blir förskola rätt snart. Undrar hur mycket tålamod han har egentligen...

Härliga grönområden att krypa runt på.. men när jag börjar på förskolan kan jag nog gå? 

Tittut

En klassisk lek att leka med bebisar är tittut. Om någon mot förmodan inte känner till den går det ut på att den vuxna gömmer sig genom att ducka under skötbordet, hålla upp en handduk eller något liknande. Några sekunder senare tittar personen fram och säger "tittut". Och då skrattar bebisen oftast. Den lite mer djupgående psykologiska analysen är att barnet i denna lek övar sig i att bli medveten om att en person existerar även om man inte ser honom/henne. Skrattet kommer av att man blir överraskad av att personen "plötsligt existerar igen".

Pappa lekte denna lek med mig genom att hålla upp en blöja (oanvänd) framför mitt ansikte och sedan ta bort den för att säga tittut. Några timmar senare lekte vi på Lydias rum och pappa hade då en blöja i handen (även denna gång oanvänd) när han låg på golvet. Då fick jag en idé...

Jag tjöt till av glädje, tog blöjan och höll upp den framför pappas ögon för att sedan ta bort den och säga något som liknade tittut. Detta gjorde jag gång på gång på gång och tyckte det var superroligt. Pappa också. Undrar om han också har lite svårt att förstå att människor som inte syns ändå finns.

Nationaldagen

På morgonen gick vi till lekparken, jag kröp runt ett tag innan jag somnade och sov under bar himmel. Härligt och sövande med fågelkvitter och träd som vajar i vinden.

Idag är en röd dag och även om det inte är en kristen högtid så är det visst en bra dag att gifta sig på, så pappa har jobbat i alla fall. Vi följde faktiskt med denna gången, inte för att delta i vigseln förstås (hade kanske inte varit så populärt) men för att leka i församlingshemmet. Sedan släppte pappa av oss på väg in i Lysekil där han jobbade ytterligare några timmar. Men nu är han hemma igen, får se om vi hittar på något mer innan dagen är slut, en liten utflykt kanske?

11 månader

För några dagar sedan (närmare bestämt i torsdags), inför flera oberoende vittnen, stod jag plötsligt flera sekunder helt på egen hand. Det var inte planerat och jag blev rätt förvånad själv måste jag erkänna, men en rätt häftig känsla ändå.

Annars så säger jag mamma och pappa, klappar händerna om någon säger "klappa händerna" (om jag har lust förstås..) och ogillar fortsatt blöjbyten.

Dagen firades på Nordens Ark. Det blev verkligen en heldag, åkte innan tio och kom hem strax innan fyra. Jag fick mängder av frisk luft, men inte mycket kryptid. Idag protesterade jag dock inte så mycket för nattens bravader gjorde mig lite spak (liksom mamma och pappa för den delen). Var nämligen uppe två timmar i natt (plus några korta stunder) och var inte på mitt bästa humör. (Har varit så länge nu, att jag vaknar mycket på nätterna, men den senaste tiden har varit extra tuff tycker mina föräldrar).

Bäst just nu:

* Att vara UTE!! Sand, sten, gräs, klippor, vattenbanan på altanen, allt är spännande, bara det är utomhus.

* Papper, I love! I min mage finns nog ganska mycket cellulosa.. (och småsten).

* Trappor, kan klättra både upp och backa ner. Trappgrinden är tyvärr allt som oftast ivägen, men ibland så..

* Diskmaskinen - så fort jag ser att den är nedfälld släpper jag allt jag har för händer och skyndar dit. Protesterar högljutt när den snabbt fälls upp igen.