Kojasängen

Då var det dags att berätta om vinterns byggprojekt. Det har varit klart några veckor men jag har inte riktigt hunnit skriva. Vi skulle bygga en ny säng till Lydia, en "koja-säng". En koja-säng kallas på rikssvenska för sovalkov. Förvaringsutrymmet under taket i vårt kommande gemensamma rum skulle omvandlas till detta.

En fredag i början av februari kom farfar upp till Lysekil ungefär samtidigt som solen gick upp. Imponerande, själv hade jag knappt kommit i morgonblöjan när han kom med en V70 full med verktyg. Som alltid vid liknande projekt (säger jag utifrån min långa livserfarenhet) blir det mer jobb än man först tror. Det visade sig att den bjälke som var i mitten inte alls bara var en bjälke för gipsskivan utan var en bärande bjälke till takstolen. Efter lite konsultation med Albins pappa Magnus (Albin är min blivande lekkamrat som är lite yngre än mig) så var en plan gjord för hur den skulle tas bort. Planen gick ut på att ta en rejäl 7-tums balk som avlastning mellan de två andra stöttorna. Först skulle balken upp, sedan kunde den gamla bjälken tas bort. Det gick bra. Nästan. Fast innan balken kom upp så lyckades den komma ner från sin provisoriska uppsättning och landa på pappas huvud. Aj.

Nåväl, de vuxna jobbade på och på måndagen så började det bli färdigt med snickeriarbetet. Farfar hade verkligen slitit hårt och duktigt i några dagar när han återvände till Göteborg. Då vidtog projekt spackling som på tisdagskvällen övergick i projekt målning. Sedan återstod bara projekt tapetsering, men det fick vänta lite tills tapeterna inte hade kommit.

Efter lite spackel och några vändor med vit färg var det dags för farfar-besök igen. Tapeterna kom upp i ett kick (Lydia hade fått välja tapet själv) samt lite nya lager vävtapet utanför öppningen. Dagarna därefter kom lister och annat upp innan vi till slut kunde säga att det var klart.

Listerna till öppningen sågas

Helt klart med nya sängkläder och allt!