Dra mig baklänges!

Sedan jag lärde mig vända från rygg till mage ogillar jag att ligga på rygg om inget roligt erbjuds (typ sång, rim och bus). Och idag kom ytterligare ett framsteg - jag hasade mig bakåt! Rotera runt magen har jag kunnat länge, men nu sköt jag mig bakåt en ganska ansenlig sträcka måste jag säga. Åtskilliga decimetrar, ja över en meter.  Hemligheten? Tror det var att mamma tog av mig strumpbyxorna så att jag fick bättre fäste..

Nu börjar det bli dags att plocka undan babygymmet, jag är redo att upptäcka större arenor!

PS. Dessutom tyckte sig även mamma och pappa se att jag tog mig några centimetrar framåt. Dock var det en bedrift som visade sig svår att återupprepa. Sedan bar det av bakåt igen.

Jag startade någon decimeter från bilen! (I ärlighetens namn var det den jag var ute efter...)

Söt som en docka

I våra gömmor här hemma finns endel små skatter. (Ett och annat som passerat bäst före datum också om vi ska vara ärliga). En skatt vi haft liggandes i en låda är denna helkroppsmundering, stickat från topp till tå. Farmor stickade den en gång i tiden till faster Maria, sedan har både farbror Anders och pappa haft den. Men den användes inte särskilt ofta då farmor tyckte den var lite bökig.

Jag kände mig i vilket fall tjusig som bara den, och det var i grevens tid plaggen plockades fram. När jag var nyfödd tog mamma och pappa fram kläderna och konstaterade att de var "alldeles för stora". Nu var det med nöd och näppe som knappen på sparbyxorna kunde knäppas.. koftan kan jag dock använda ett tag till. Strumporna har jag använt en längre tid.

Jag var lagom pigg för en fotosession, gjorde inte alltför mycket sprattlande rörelser och somnade mitt i modellandet. Sköna kläder med andra ord.

Fotbollsramsa

Jag har en fin bok med ramsor i. En ramsa passar mig alldeles extra bra, jag tror ni förstår varför. Indoktrineringen ska börjas i tid..

Julbak

Det låter kanske idylliskt:
Adventstid, hela familjen samlad, lussekatter i görning och julstämning i huset. Och ganska idylliskt var det, men inte helt. När mamma och pappa skall försöka få ordning på deg och utbakning, ugn och pensling samtidigt som Lydia kryddar med sina initiativ så blir det inte alltid så mycket tid över för mig. Men till slut blev det bra och jag passade på att vara vaken extra länge för att ta igen lite missad vuxentid. Så vi bidrar alla i familjen till julförberedelserna på vårt eget sätt.

Med eller utan saffran? Självklart med säger vi.

Bollkoll

Trots att jag varken går eller springer, knappt ens kryper eller ålar, så har min fotbollskarriär börjat. Att fokusera på bollen, hitta rätt position, få blick för spelet och få "bollkoll" är man aldrig för ung för...

Fånga ljuset

Vi går mot mörkare tider. Knappt har solen hunnit upp så ska den ner igen. Samtidigt sover jag mindre och mindre så det går nästan på ett ut. En stor fördel med att vara bebis och inte behöva gå i skola eller jobba är att jag kan ta till vara på de ljusa timmarna. Till exempel genom att följa Lydia till lekparken en sväng. Igår blåste det vansinnigt mycket så då fick vi hålla oss inomhus så när som att vi gick till och från bilen. Men idag hade det mojnat och vi kunde ge oss ut igen. Ut och fånga ljuset.

Första advent

I helgen har jag fått en försmak av julen. Vårt hus har fått en ny skepnad - stjärnor har tänts i fönstren, vi har klätt en liten julgran till Lydias och mitt rum (den riktiga får vänta lite till), adventsljusstaken har plockats fram och lite annat smått och gott.

Pepparkaksgummor

Granen pryddes med änglar, pumlor och annat fint

Resultatet från torsdagens kransbindning

Igår på första advent tände vi det första av fyra ljus och jag fick ha på mig fina, juliga kläder när vi åkte till kyrkan. Där var det många levande ljus och framförallt många människor. Kör och barnkör sjöng vackra psalmer och sånger, pappa predikade som vanligt och Lydia försökte som vanligt springa fram till altarringen. En gång lyckades hon dessutom, till hennes stora glädje och till mammas förtret. Lydia och jag hade faktiskt ett litet samarbete där – jag uppehöll mamma så att Lydia kunde få fritt fram.. Vad gör man inte för sin syster?

När alla fyra ljus är tända på adventsljusstaken, då är det snart jul. Längtar redan!

Adventsfin

Vändningen

Jag kan nu vända mig från rygg till mage på egen hand. Gjorde det kl 07:48 imorse. Gjorde flera starka försök där jag använde högerarmen som pendel och fick till en bra rotation. Efter några försök kom framgången och vändningen var ett faktum. Firandet efteråt blev stort med kramhög av storasyster och glada föräldrar. För att bevisa att det inte var någon engångshändelse gjorde jag det två gånger till senare på morgonen.

Segerkram från storasyster. Nu är jag redo att krypa ut och upptäcka världen.

Pressklipp

Idag kom Ankaret med posten, det är pastoratets informationsblad som går ut till alla hushåll. Jag finns med på två bilder linslus som jag är - en från babyrytmik och en från mitt dop (det var "dopspecial" tema).

Om ni inte har förstoringsglas så är det jag som har turkosa byxor och grön klänning,  bredvid ligger en docka om ni undrar vad det är för en bebis..

Socialisera mera

Den här veckan har varit en social och trevlig vecka. I måndags ordnade mina föräldrar å mina vägar en tackmiddag till de som hjälp till vid mitt dop. Familjen Larsson, familjen Enander, Maria och Alice kom. Tyvärr ringde Kerstin samma dag och berättade att hon blivit förkyld. Lydia var eld och lågor - det är ju detta gäng som brukar passa henne emellanåt och nu var alla samlade på ett och samma ställe.

På tisdagen så var det musiklek i Lyse, en höjdare som vanligt. På onsdagen så kom Axel och Agnes på middag. Med sig hade de sina föräldrar. Det blev liv i luckan må jag säga! Vänta bara då även jag kan ta mig runt..

Och idag har jag varit på babyrytmik i Lysekil. Och på kransbindning.

Jag har socialiserat med stora och små. And I like it!  

Kransbindning på "BVC"

I kväll har jag följt med mamma för att binda en julkrans att ha på dörren. Enligt Lydia skulle vi till "BVC" - det är nämligen så att det brukar vara dit mamma och jag åker när bara vi ska hitta på något. Men nu var det alltså helt andra bullar.

Spegel spegel på väggen där

Man kan reagera lite olika på sin egen spegelbild. Vissa förfasas, vissa sörjer, vissa ser på sig själva som i dimma när det är morgon. Själv brukar jag alltid skina upp som en sol när jag ser mig själv i spegeln. Ja ibland blir jag t o m så glad att jag knappt kan kontrollera mig. Extra roligt är det om man får komma nära spegeln så man ser riktigt bra.

Vi bebisar har verkligen något att lära ut om självbild. Tänk om alla tonårstjejer kunde se på sig själva på samma sätt som vi gör. Funderar på att starta eget som personlig coach. Tro nu inte jag blivit brådmogen, men vi bebisar är ju naturtalanger på området.

Vägen till Väjern

I söndags så var vi hos familjen Kvarneberg. De bor på Väjern som ligger på vägen mot Smögen. Kanske inte precis Sveriges största samhälle men en väldigt fin plats. Egentligen bor de ganska när, enbart 15 km bort, men då det är några havsvikar emellan får man köra 45 km för att komma dig. Märta Kvarneberg och pappa var konfirmationskompisar. Sedan dess har Märtas familj utökas med en Andreas samt barnen Elis, Evelina och August. (August var bara dryga halvåret äldre än mig men kändes ändå väldigt vuxen i mina ögon. Han kunde ju nästan gå...)

Finns mycket trevligt att sägas om denna kväll. Hade det bra både på min matta och i olika famnar. Hoppas dessutom mamma och pappa inspirerades av alla barn-smarta saker i huset som kryphål i väggen för barn, gunga i köket och annat roligt. Särskilt det här med gunga i köket tror jag vore en hit hemma på Hökvägen.

Shopping ur mitt perspektiv

I går var det dags för att smygstarta julhandeln för familjen Wallin. Julen skall firas i Lysekil och det är första gången som det firas jul på hemmaplan. Alltså måste en hel del julsaker såsom julgransfot, julgransljus och annat införskaffas. Mamma, pappa och jag begav oss mot Uddevalla medan Lydia åkte till Alice och Maria för en lekdag med dem. (Vi fick även en aftershopping-fika hos dem efter dagens utflykt.) Själv var jag ganska osugen på att ligga i vagnen utan ville bäras på stora delar av tiden. Tänkte förklara varför...

Att handla bygger mycket på att titta på fina saker och få inspiration. Varorna är fint uppställda för att skapa stämning och välbefinnande. Hyllorna går i olika färgteman, belysningen lyfter fram fina detaljer och i bakgrunden spelas musik som skapar ett skönt välbefinnande. Ungefär så tänker jag mig att det är tänkt att vara. Men hur är det egentligen? 

Ja, om man bortser från att julshopping kanske inte alltid är så harmoniskt som det är tänkt så är det lite tråkigt för oss bebisar. För vi tittar ju åt ett annat håll än de flesta andra. Vårt perspektiv är att titta uppåt, liggandes i en barnvagn. Och uppe i taket är det inte olika färgteman, vackra juldekorationer och fina dekorationer. Nej där är det lysrör, ventilationsrör och ljuddämpningsplattor. Väldigt sällan är dessa färgmatchade, snyggt belysta eller speciellt inspirerande. Så om ni möter en bebis på stan som inte vill ligga i sin barnvagn utan vill komma upp så förstår ni nu kanske varför.

Betydligt roligare ljus än lysrör

Shoppinglunch

After-shopping hos Maria Tersmeden

Host, host

Har varit rosslig i halsen ungefär en vecka och det blir inte bättre, det låter förskräckligt när jag hostar. Vissa nätter har hostan hållit mig vaken längre stunder. Det rinner ur ögonen (tåras) och nu är jag dessutom täppt i näsan. Jämmer och elände. Ändå har jag hållit humöret uppe, mamma och pappa har förundrats av hur jag kan se så glad ut mellan hostanfallen. Fram tills idag. Nu är jag less. Idag har jag velat vara i famnen mest hela dagen och knappt varit nöjd ens med det. Kan man lämna in en protest, att nu får det vara nog? Hur mycket ska en liten bebis stå ut med egentligen? I min frustration över att inte bli frisk skrev jag en egen liten kampsång (inspirerad av några älgar..):

"Bebisarna demonstrerar,
bebisarna har fått nog,
bebisarna vill vara friska,
utan snuva och annat ofog."

Familjedag på Nordens Ark

Vi kom riktigt nära.. häftigt

Nu är vi glada medlemmar i Nordens Arks Vänner. Fri entré resten av året liksom hela 2012. Det är fina grejer det, säg bara till om ni har lust att slå oss följe någon gång.

Idag var vi nästan ensamma om att vara där. Ja, faktum är att vi bara såg personal och två fotografer förutom oss, undantaget djuren förstås. Vilken lyx! Och det dimmiga vädret, som förmodligen bidragit till detta, lättade och det blev riktigt vackert allteftersom. Fast vackert var det även i diset. Vi fick bland annat se två stora sibiriska tigrar på mycket nära håll, vilka mäktiga djur. Är dock glad att grannens katt inte är fullt lika stor..

Världens bästa pappa kunde vi som jag tidigare skrivit inte fira särskilt mycket igår, därför var det fint att få denna dag tillsammans istället.

Paus i värmestugan, denna gång satt jag i stolen! 

Sugen på en bebis? Ta då ett snack med denna stork. Eller någon av de andra på Nordens Ark. (En liten Rebecca är dock redan levererad). 

Så här avslappnad har jag aldrig sett Lydia i (halv-)vaket tillstånd, Nordens Arks motionsslinga tröttar ut den bäste 

Vinterstudion

Vinterstudion hade premiär i helgen, de sände från Bruksvallarna där de första tävlingarna för hösten startade för längdskidåkarna. Jag kommer att följa skidsäsongen med stort intresse. Snön lyser dock med sin frånvaro i hela landet, ja i hela Skandinavien egentligen. Var är den? undrar alla. Jag väntar också med spänning, vad är snö, hur ser det ut och hur känns det? Konstsnön de skrapat ihop i Bruksvallarna var vit, får se hur den riktiga ser ut.

Förra veckan

Förra veckan inleddes med BVC besök. Följer min kurva bra, är fortsatt större än medelsvenssonbebisen både när det gäller längd och vikt. På tisdag var det dags för musiklek, roligt och mysigt som vanligt. Babyrytmik på torsdag, babysim på fredag. Lördag skulle jag egentligen varit i församlingshemmet (församlingsdag) men mamma var lite för trött så pappa åkte dit med Lydia så stannade mamma och jag hemma. Och igår söndag var det fars dag, men såg knappt röken av pappa så vi försöker fira honom mer idag då han är ledig, blir en riktig familjedag.

Vissa dagar..

..är lite finare än andra. Och ibland kan man inte ana på morgonen att just den här dagen blir vacker. Som i morse, när vi lämnade Lydia på förskolan på morgonen var det grått och trist. Det kan jag intyga som har bra sikt just mot himmelen. Några timmar senare när vi skulle hämta henne strålade solen på en klarblå himmel.

På spaning

På accessoarfronten

..har jag sedan en tid tillbaka nystickade vantar. Stickade av farmor. Chica, inte sant?

Strandhugg i november

I lördags var ännu en fin höstdag. Såpass fin att familjen begav sig på promenad förkylningar och annat till trots. Tur var väl det, för det var verkligen en härlig dag. När vi kom ner mot vattnet speglade sig solen så starkt i havet att man nästan måste blunda. Eller rättare sagt, att de andra måste blunda. Själv sov jag hela promenaden och vävde istället in vågskvalpet och storasysters glada tillrop från stranden i mina drömmar. Helt klart en höjdarpromenad som får göras om innan vintern kommer.

Utflykt till Röe gård

Strax efter dopet blev alla i familjen sjuka. Alla, utom jag. Lydia konstaterades ha öron- och ögoninflammation. Därför blev det en ganska lugn vecka där vi höll oss inomhus. Lite trist då mormor och morfar var på besök, samtidigt fick vi mycket tid till att bara umgås.

På lördagen, lagom tills mammas födelsedag var alla så pass pigga att vi kunde göra en utflykt till ett av familjens favoritställen, Röe gård. Efter att ha firat mamma på morgonen åkte vi dit på förmiddagen. Mysigt!

På måndagen åkte pappa på konfirmationsläger och kom inte hem förrän på torsdagen. Mormor och morfar åkte på tisdagen, nästa gång vi ses är i Luleå till mellandagarna. Det blev tyst och tomt i huset.. eller, hur tyst det nu kan bli med en sprallig två-åring till storasyster.

Jag lånade ut min filt till min förkylde fader som glömt sin halsduk..  Inte så pjåkigt, kanske har jag startat en ny modefluga? 

Trots att Röe gård firade 20-års jubileum var vi först på plats, men det kom fler..

Pappa uppfann en ny sorts barnstol, jag hade koll på läget

Födelsedags"barnet"

Kanske sista gången Lydia gungar i bebisgungan på Röe? Nästa gång är det kanske jag som sitter där?