Sova, sova, sova

Mamma och pappa tycker jag bara sover och sover. Var det verkligen så här med Lydia undrar de. Tydligen minns de första tiden som hysterisk. Pappa bytte blöja på skrikande Lydia och langade sedan bokstavligen henne vidare till mamma som satt förberedd i fåtöljen för att amma. Sov gjorde hon bara i famnen, ofta efter att ha burits en längre tid. Och hon ammade typ konstant.

Själv har jag varit ganska cool mina första dagar i livet. Ganska nöjd faktiskt, bara protesterat ett fåtal gånger (PKU provet tyckte jag till exempel verkligen inte om). Och jag har varit väldigt, väldigt trött.

Men, mamma och pappa ska nog inte ropa hej än. Jag är ju inte ens en vecka gammal, kanske är det snart jag ska lägga i en annan växel.. jag vet inte, ska sova på saken.