Det som döljs i snö

Plötsligt så kom våren och det med besked. Idag gjorde vi en tur till lekparken. Lydia skuttade runt mellan rutschkannan, gungorna och klätterställningen. Själv var jag lite med jordnära. Det är trevligt nu när jag kan krypa och inte behöver åla mig fram på mage. Blir mindre sand i munnen på det sättet.
PS. Mamma - på vägen till lekparken ligger en fotbollsplan. Hoppas vi snart kan spela lite där.

Gissa vad jag har ätit?

Om du behöver en ledtråd:

Det är något som morfar Gunnar brukar plocka.

Kryper!

Har tagit ett och annat litet krypsteg tidigare. Men i kväll var det ingen tvekan längre, nu var det inte bara ett steg utan flera, nu satt den plötsligt där, tekniken. Jag har ju varit sjuk på sistone och då stannar ju all utveckling av litet. Men nu är jag fit for fight, så när jag blev byxlös i kväll just innan läggningsdags tog jag chansen. Jag kröp flera meter, från badrummet in i barnrummet. Yihaa!

Nu gäller det bara att komma ihåg hur man gör i morgon.

Flickan med guldklänningen

I lördags var det dop av lille August och efterföljande dopfest i deras hus i Sävedalen. Det var en trevlig tillställning och huvudanledningen till varför vi spenderade helgen i Göteborg.

Det var många vuxna som tittade lite smått avundsjukt på min guldklänning och sa att de gärna hade velat ha en själv, men i några storlekar större förstås..

Farmor hjälper till att få på feststassen

Firande av prinsessan Estelle

Det visade sig att prinsessan fick ett namn som ingen kunnat förutspå - Estelle. Att valet av namn kan väcka sådan debatt! Vår vän Emilia, som till och med doktorerat på just detta, var med i Studio 1 på Sveriges radio och delade sina tankar kring detta, liksom Herman Lindqvist (som inte alls var nöjd med namnvalet).

På fredagskvällen följde jag med mamma och pappa på middagsbjudning hemma hos familjen Wodlén. Lilla Alice är inte mycket äldre än mig och hade 10 månader gammal tagit sina första stapplande steg. Lydia hade vi lämnat hos farmor och farfar, som vi bodde hos hela helgen. 

Det var bestämt sedan tidigare att vi skulle träffas, men nu hade vi ju också fått något litet extra att fira - prinsessan. Att fira sätter lite guldkant på tillvaron. Mer att fira åt folket! 

En blivande drottning

"Mina känslor är lite all over the place."
Med detta citat så berättade kronprins Daniel att deras dotter hade fötts. Torsdagen den 23 februari klockan 04:26 så föddes en "51 cm lång, 3280 gram tung och väldigt söt, enligt sin pappa". Jag förstår Daniel, små bebisar har en förmåga att locka fram stora känslor.

Idag klockan 11:00 så skall namnet presenteras. Undrar vad det blir. Namnen Alice, Kristina och Desiree har det pratas om här hemma. Vi får se...

Ställer mig upp!!

2012-02-14, på självaste alla hjärtans dag hände det. Jag ställde mig upp i trappan. Wow! Here I come!

Fotograf: mammarazzi

Sjuuuk

Jag höll ut länge men sedan kunde jag inte motstå de baciller Lydia troligen släpat med sig hem från förskolan. I helgen har jag varit rätt mör, febrig, snuvig, hostig och min mage är ur balans. Stundtals kvicknar jag till och leker på golvet, men uthålligheten finns inte där och jag gnäller och vill vara i famnen. Med all rätt tycker tack och lov alla i min närhet.

Förra helgen var vi extremt sociala. Jag var med på middagsbjudningar både i Torgestad och på Torpet, fick besök av familjen Ryhage mitt på dagen på lördagen, dop på söndagen, och besök av farmor och farfar på måndagen. Denna helg (ja nästan hela veckan) har vi hållit oss för oss själva av förklarliga skäl. Igår kväll kom dock farfar för att fortsätta och nästan slutföra ett projekt som är väl värt ett eget inlägg. Mer om detta senare..

Mamma och jag åkte en sväng till BVC idag. Jag hade inte växt så mycket och därmed plötsligt hamnat mitt på medelsvenssonbebis-kurvan. Trolig förklaring till detta är nog min ökade rörlighet och kanske till viss del senaste dagarnas sjukdom. Men anledning till oro fanns inte!

Nu vill jag dock tillfriskna. Har så mycket roligt att se fram emot till helgen (bär av mot Göteborg och dop bland annat) och bara om någon dag kommer Randi på besök. Så nu vill jag bli pigg igen!

På spaning

Som en skadeskjuten hund drar jag mig runt på vänster arm med höger arm som pendel. Snabbt tar jag mig från utrymme till utrymme, oftast på jakt efter något med bra tuggmotstånd. Gärna plast, typ en blöja som ligger och skräpar, eller ett papper som ramlat ner från Lydias ritbord. Gillar när det luckras upp i munnen, dock är oftast mamma eller pappa där när jag precis ska ta mig en munsbit. Istället erbjuder de en leksak, men liksom jag hellre äter papper än vanlig mat, leker jag hellre med riktiga prylar än leksaker.

Eftersom jag varit lite dålig på att blogga på sistone har bilderna någon vecka eller två på nacken, men så värst mycket har jag inte åldrats sedan dess. Hm, åldrats har lite dålig klang tycker jag. Mognat, utvecklats eller vuxit låter kanske bättre?

Vad finns för spännande i kojan under trappan tro?

På väg till min favoritplats..

..farstun där syskonvagnen står. Det är tidningspappret jag är ute efter. Love it! 

2012-02-10 satt jag så här fint, hade satt mig upp på egen hand. Disktrasan är oanvänd kan jag meddela den känslige. 

Full fart och lite feber

Än ligger snön utanför men själv är jag lite som en kalv på grönbete. Att komma på hur man rör sig är ungefär lika roligt som ett kalvsläpp. Plötsligt kan jag utforska huset här hemma på egen hand. Till min stora glädje och ibland till mina föräldrars oro. Förstår dock inte riktigt varför - själva poängen med ett kalvsläpp är väl att man skall få beta och tugga lite fritt var man vill. Så varför får inte jag stoppa vad jag vill i munnen...?

Om min energikurva går spikrakt uppåt så har storasyster haft en dipp i några dagar. När farmor var här så tyckte hon att Lydia verkade lite hängig och kanske höll på att bli sjuk. "Nej då, ingen fara med henne" sade pappa och farfar. Men kvinnlig intuition har aldrig varit deras starka sida.

Nu är det dock inget unikt att vara sjuk i Lysekil just nu. Det är rekordmånga unga som är sjuka. Av pappas 35 konfirmander så kunde bara 13 komma i tisdags. En klass på Gullmarsskolan hade 22 sjuka elever och många klasser har slagits ihop två och två för att få normalstora grupper, nu när även lärarna är sjuka. Tur att det är sportlov nästa vecka så folk får sluta hosta på varandra.

Vill man bliva fin

...får man lida pin? Nej, det gäller inte längre år 2012. I alla fall inte för små bebisar som mig. Därför åkte Lydias forna nyårsblåsa av illa kvickt efter att jag i ett krypförsök glidit undan, fallit pladask och fått en präktig fläskläpp "tack vare" det glatta materialet. Klänningar som den passar så länge man ligger som en grönsak på golvet eller om man kan knalla, men inte däremellan.

Några bilder hann dock tas innan fläskläppen och innan en mer praktisk (men ändå fin) klänning åkte på. Sedan begav vi oss till Lyse för dubbeldop och sedan dopsamling i Lysekil. (Pappa bad mig poängtera att dubbeldop inte innebär att man döper barnet två gånger för bättre effekt utan att det var två barn.)

Ser ni gaddarna?

Draknästet

Lydia, som fått låna klänning av en granne, var prinsessan jag räddade med drakens hjälp..

USA presenter

Pappa hade med sig en del roliga saker hem från det stora landet i väster. Här kommer några små bilder...

Bloggtorka

Snart blir det dock islossning. Och det med besked.

Sju månader - mina första tänder

Samma dag som jag blev sju månader upptäcktes två små risgryn i underkäken. Nu är jag plötsligt inte lika harmlös lägre, jag har blivit utrustad med ett vapen. Ett sylvasst sådant.. Än så länge är det dock jag själv som mest fått smaka på detta - aj aj.

Kan sätta mig helt upprätt på egen hand och drar mig runt på en arm (vilar på den vänstra, drar mig fram med den högra). Gymnatiserar på alla tänkliga vis, har ju redan visat bilder på när jag står på alla fyra, står ofta och gungar på knäna och gör lite krumpsprång, men kryptekniken sitter inte riktigt än.

Master of the Universe.. öh of the Lekkorg

Matglädje del 2

Kanske kan det vara lite tjatigt att skriva om mat stup i kvarten. Är ju inte så att jag lever för att äta. Men jag måste äta för att leva. Och rätt gott kan det ju vara. Dessutom så lär jag mig av de vuxna. När det är gäster så skall det bjudas på mat. När man läser tidningen (och den lyckas jag ibland ta så jag kan läsa själv) så är det bilder på mat och recept. T o m TV handlar om mat - Sveriges mästerkock, morgonsoffans TV-kock eller vad det nu än är. Så överallt är det mat - även på denna blog.

Idag handlade pappa hem en massa saker som jag skall få äta. Ett halvt kilo (!) rostbiff, ett drygt hekto torsk, potatis, lök, morötter och lite annat smått och gott. Nu minsann skall det ätas. Två saker skall jag dock finslipa lite på. Dessa områden är:
* Uppläggning: Det finns ett tydligt glapp mellan de snygga maträtter man ser i tidningarna och de puréer som jag serveras. Jättetydligt glapp. Men kan någon komma på hur man t ex serverar "finmald köttpuré" på ett snyggt sätt?
* Bordsskick: Jobbar på det. Men helt lätt är det inte. Storasyster får ibland hjälpa mig då hon har bättre finprecision än vad jag har. Fast inte ens då blir det perfekt.